När min dotter gick i förskolan så började helvetet med att behålla henne fyrkantig. Det var inget problem med henne för hon har alltid varit en egen personlighet. Men förskolefröken … en dag tog hon mig åt sidan och sa ”Vi måste göra din dotter rund för att passa in”. Hon tecknade en boll i luften och jag kommer ihåg att jag tittade på henne och tänkte ”varför då”. Om hon skulle göra min dotter rund för att passa in, vilken person blir hon då? Jag ville absolut inte ha en dotter som ”passade in”, jag ville ha en dotter som stod upp som en egen individ.
Tänk er om alla vi människor var runda stenar. Vi nöts mot varandra och vi blir bara mindre och mindre. Till slut är vi bara en stor grushög där ingen utmärker sig – det kanske det är det som kallas lagom. Nåväl jag argumenterade direkt att jag inte ville ha ett runt barn, jag ville ha ett fyrkantigt barn. Ett barn som hade mod till att stå upp för sin åsikt. Under hela grundskolan så var varje kvartsamtal en plåga, varje gång så påpekade de att min dotter var fyrkantig. Jättebra svarade jag! Fyrkantiga människor står stabilt i sin värdegrund, de har egna åsikter och går sina egna vägar för att skapa sitt eget liv. De blir inga kappvändare! Jag trodde blint på min vision att ge rätt förutsättningar för min dotter. Hon hade det inte lätt men skam den som ger sig.
Första kvartsamtalet på gymnasiet gick jag dit med mina horn redan ute. Jag förutsatte att även de skulle diskutera hennes fyrkantighet. Döm till min förvåning! Istället för att säga att de ville göra henne rund så hyllades hennes personlighet. De undrade hur vi skapat förutsättningar, hur hon som var så ung hade en så stor integritet. Hon lät inte någon sätta sig på henne och hon stod för sina åsikter oavsett.
Hon hade blivit en expert på att argumentera för redan i lågstadiet fick hon börja argumentera för- och nackdelar med saker som hon ville göra. När hon önskade sig en kanin fick hon argumentera varför, det gick inte att komma till mig som mamma och bara säga ”Jag vill ha en kanin”. Efter ett tag lärde hon sig det och idag är det nästan att hon slår mig i konsten att argumentera och det gör mig stolt!
Så tillbaka till runda barn – det är i min värld helknäppt. Vi föds som individer, låt oss få förutsättningar att utvecklas som individer – jag tror världen behöver individer som trygga byggstenar. Utan alla fyrkanter hade vi inte utvecklat någon spetskompetens.
Om vi går tillbaka till stenarna, för att foga ihop runda stenar behövs någon form av kitt, men att foga ihop fyrkantiga stenar så gäller det bara att hitta de rätta storlekarna för att det ska fungera. Något kitt mellan behövs inte och kommunikationen är hjärta till hjärta och kan aldrig bli visk-leken som det kan bli med enbart runda stenar. Sedan kan inte alla vara fyrkanter men alla ska få ha förutsättning att bli om de vill! Och vi kommer att rundas av ändå genom åren, för att passa in på arbetsplatser, i förhållanden etc. Jag älskar mångfald och sammansättning av olika individer men min text här handlar om att vi inte ska sätta några begränsningar tidigt i åldrarna.
Ett exempel är när mitt barnbarn 4 år gammalt berättade till min granne att när hon blev stor ville hon ha stora bröst som mormor, rött hår som mamma och mustasch som pappa. En ganska rolig bild dök då upp i huvudet men min dotters kommentar var underbar ”Säg aldrig att det inte går”. För vad vet vi om hur världen ser ut när hon är stor. Det kallar jag att inte sätta en begränsning!
Som förälder vet man aldrig om man gör rätt när det pågår som mest men idag är min dotter 30 år och lever sitt liv precis som hon vill. Hon har gjort egna val och äger sitt liv, så för min del känner jag att jag har lyckats.
Helena
Gör mer saker som gör dig glad
