Helena 5.0 – brevet till mig själv

Jag fungerar så att jag tänker, funderar och provar olika förhållningssätt innan ett beslut tas. Många gånger så har jag fått höra att jag är impulsiv och oförsiktigt men majoriteten av mina stora beslut har växt fram i mitt huvud innan handling. När jag är nästan klar så skriver jag ner dem och sista steget är att läsa det högt. Så fort som orden uttalas högt så finns det ingen återvändo! Då är jag klar! Jag kan dock erkänna att ibland så är steget mellan tanke och handling en kort period men då är det för att det känns helt rätt att göra så.

15 juni 2019 skrev jag följande brev till mig själv, jag hade då under 8 månader försökt hitta olika vägar till att kunna ha min butik kvar. Jag är envis och har svårt att avsluta något om man inte försökt tillräckligt. Nu hade jag gjort det!

Jag vill inte bli en bitter tant utan jag vill leva och för att kunna göra det så såg jag ingen annan utväg än avveckling. Jag skrev brevet en lördag på jobbet, då det var glest mellan kunderna, efter stängning gick jag runt i butiken. Jag var så stolt över vad jag hade åstadkommit men nu var avvecklingen enda utvägen. Med facit i hand och mitt fokus på kurser så gjorde jag det i helt rätt tid.

Brevet i sin helhet som också hade samma rubrik som detta inlägg

Ibland är man så där velig eller till och med larvigt rädd att ta ett beslut.

Vad är man då rädd för? Kunderna, personalen, släkten, vännerna …. ja vad
är det som gnager för att man ibland inte vågar ta ett beslut. Vissa beslut
måste växa fram och när de är klara så kan man inte förstå hur det skulle ta
så lång tid för det blir en frihetskänsla som är underbar.

Vi skulle kunna jämföra det med känslan av att gå i ett för små fina högklackade skor. De är så fina men skaver så fruktansvärt – men omgivningen ser en bra bild över situationen – dvs den bild som du vill förmedla. För innan ett beslut är taget så är det din hemlighet, du måste ruva på den ett tag, ta fram den och analysera, prata med den, ligga på golvet och titta upp i taket och känna i magen att allt känns som på ditt sätt. Inte någon annans sätt utan bara DITT. Det är ju du som varje dag lever i din vardag, det är du som avgör vem som ska få se vad.

När då insikten har kommit att skorna är för trånga ja då sjunker axlarna ner och du andas helt plötsligt med magen. Du sträcker på dig och känner – fasen det är ju jag som bestämmer. Denna sköna känsla, denna befrielse som även innefattar fortsatta beslut men när ”huvudriktningen” är utstakad … ja då går allt lättare. Helt plötsligt så öppnas andra möjligheter, du sitter inte fast i dina gamla tankar, huvudet snurrar av idéer hur du ska kunna förverkliga ditt nya fokus.

Många kommer opponera sig mot ditt beslut men stå rak i ryggen, barfota och le! Det är ju du som bestämmer över ditt liv. Du har ingen skyldighet att bedriva något som bara gynnar andra. Energi är tvåvägs och när den börja sina i ena änden då är det dags att hoppa upp på taket och se sig om var energin finns.

Du kanske inte vet det just nu men tillåt dig att bara vara så kommer du hitta det. Jag är övertygad om det!!

Så stå på tågtaket, känn vinden rufsa ditt hår och skratta högt, tänk på alla underbara människor du har runtomkring dig, se ditt liv från helikoptervyn, du har all möjlighet att skapa ett AMAZING liv!!

Kommentar
Butiken stängde den sista september, webbshoparna var igång ca 2 månader till, den sista mars 2020 lämnade jag nyckarna till butiken och i onsdags förra veckan blev deklarationerna klara som visar att jag har klarat mig genom denna period utan att få någon ekonomisk smäll. Så krasst så tog det 1 år och 1 månad från start till slut. Nu kan jag ta ett steg tillbaka, samla energi för att kunna ta sats mot nya saker.