Glädje att få ett brev

När jag var liten så fanns Kamratposten och liknande tidningar där man kunde hitta brevvänner från hela världen. Jag kommer ihåg att jag bl a hade en brevvän från Australien och det var lycka när ett brev kom ca 1 gång i månaden, hur hon beskrev sitt liv, tankar och idéer. På min önskelista fanns alltid brevpapper med. Kommer du ihåg att det gick att köpa set med brevpapper och matchande kuvert och det var ett randigt papper med som man skulle lägga under så att raderna blev raka och fina 😊

För några veckor sedan träffade jag en gammal kamrat och vi började prata om att skriva brev. Vi brevväxlade när jag bodde i USA ett år. Hon har kvar alla brev och det har även jag! Jag brevväxlade med många vänner och släkt under det året och fick många brev tillbaka och det var så kul varje gång det kom. Ibland kunde jag få med en torkad cigarett av märket Gul Blend eller en fotoserie från de där roliga fotoautomaterna. Gemensamt med alla breven var att att jag blev så glad!!

Jag anser att det är stor skillnad på att skriva ett vanligt brev jämfört med ett mail eller SMS.  SMS skickas ofta när man gör något annat (toalettbesök, bilkön, kön på ICA etc) och mail oftast när man väntar på något (t ex skrivaren eller att mötet ska börja eller att det är 10 min kvar innan arbetsdagen är slut). Mina exempel stämmer inte för alla! Men ibland ska vi vara så effektiva!

Det jag menar är när man sätter sig ner vid bordet, tar fram papper och penna och skriver, då är det fullt fokus just på den saken. Du tänker på personen ifråga och delar saker som känns viktiga, dvs mer närvarande i själva skrivandet.

Och att sedan ta reda på adress, köpa frimärke och lägga på lådan är också en handling. Så när jag får ett brev med mitt namn och adress handskrivet så vet jag att någon har ägnat mig en extra tanke och det värmer mig!

Så ta fram papper och penna, skriv kort, skriv långt … ta reda på adressen och posta ett brev. Jag vet att mottagaren blir glad, det blir vi alla !

Helena

Gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se

Mentala blockeringar

Ibland har man fått höra (upprepade gånger) att man inte är så bra på en sak, eller flera saker. Och dessa saker har en tendens att följa med år ut och år in utan att man lyfter upp dem på bordet och tar itu med dem. Det behöver inte vara allvarliga saker eller svåra saker, det handlar bara om att vi själva har satt in oss i ett fack.

Jag, som många andra, har flertalet sådana saker men en av dem har jag nu lyft upp till ytan och jag är så stolt 🙂 I maj köpte jag en ny bil, nåväl ny för mig i alla fall. Ett löfte som jag gav mig själv var att jag skulle ta hand om bilen förutom att tanka för det har jag gjort själv sedan jag fick körkort så det kan jag.

Nej nu handlade det om kolla olja, kylarvätska, spolarvätska etc. Nu kanske du tycker att det är lite löjligt men för mig var det svårt. Jag tycker det är enklare att prata inför publik än att kolla oljan i bilen. Och det beror bara på att jag vet inte hur man gör och en del har skrattat högt åt mig för detta.

Men nu har jag tagit min personliga revansch och visat för mig själv, utan bultande hjärta, att jag klarar detta.

På morsdag så visade jag upp bilen för mina bröder och de hjälpte mig öppna motorhuven och jag fick kolla oljan. Det behövdes inte fyllas på. Nu har jag åkt ett antal 100 mil så förra veckan tyckte jag det var dags att kolla oljan.

Besökt Biltema 2 gånger på en vecka – det är rekord!

Sagt och gjort, jag åkte till Biltema i Katrineholm (då jag jobbar där för tillfället), öppnade motorhuven, drog upp stickan, torkade av, ner med stickan igen och mätte sedan av. Min känsla var helt rätt – det var dags att fylla på olja.

Jag stängde huven och gick in och köpte olja, dagen innan hade jag stämt av med min bror vilken olja jag skulle ha så jag inte köpte fel. Jag såg dock att i motorhuven stod det så fint vilken olja som skulle användas 🙂 men jag kände mig säker när jag hade dubbelkollat med någon som vet. Oljan i högsta hugg, ut till bilen, upp med motorhuven och började fylla i olja, lite i taget. Då kommer en man fram till mig och säger att han blir så glad över att se mig hantera allting. Nu vet jag inte riktigt vad allting egentligen innebär 🙂 men jag skrattade och tackade. Jag skrattade för han skulle bara veta!!

Vadå kylarväska

Idag var det dags igen! Sätter på bilen och varningslampan för kylarvätska lyser. Just då visste jag inte vad lampan egentligen betydde men instruktionsböcker är bra 🙂 Så nu gick färden till Biltema i Norrköping, ville inte riskera att åka ända till Katrineholm för det stod att man skulle fylla på så fort man kunde.

Kommer till Biltema, öppnar huven för att se var denna kylarvätska ska fyllas på. Det var inte så svårt att hitta. Går in och frågar en ung tjej var jag kan hitta kylarvätska och fick info om att gå till fritidsavdelningen. Tyckte det var lite konstigt så jag frågade igen, hon tyckte jag sa kylarväska 🙂 , jag får helt enkelt träna på att artikulera bättre!

Kommer in i kem-rummet där kylarvätska ska finnas enligt henne, hittar inte något som heter så. Vidare till info-disken och frågade igen, iväg till hylla 10 precis utanför kemrummet. Och är står flaskorna på rad, men inte fasen står det kylarvätska på någon av dem. Blir lätt förvirrad för det står ju glykol på alla flaskor men antar att det är samma, men fattar verkligen inte varför det inte kan heta samma sak.

Det fanns tre sorter; blå, röd och grön. Och eftersom jag har en blå bil så tog jag den blå flaskan. Skämt åsido – jag skulle kunna göra valet så, men jag tog den blå för det stod universal skylten framför. Kommer till kassan och killen frågar mig om jag verkligen ska ha den blå och inte den röda. Han hade nämligen lagt märke till mig på parkeringen när jag hade huven öppen och det visade sig att han hade också ägt en Golf och då används röd. Kom då på att jag hade en flaska med lite grann glykol kvar i kofferten så jag gick ut och dubbelkollade.

Jag hade valt rätt, men tackar den här killen för att han lärde mig vad skillnaden är mellan blå, röd och grön glykol, det är serviceanda.

Ut och upp med huven och fyllde på vätska, startar bilen och lampa lyser inte röd och jag kunde nu åka på jobb i Katrineholm med gott samvete.

Summan av det här är att varför får vi för oss att vissa saker är svåra, att tröskeln är så hög ibland att våga göra något? Jag skojar inte när jag säger att jag är skitstolt över mig själv just nu. Och sen struntar jag i om någon tycker ”ameeeeen” det är väl inte så svårt. För då tänker jag att jag kan så många andra saker som t ex trä en overlockmaskin – det är inte att leka med men för mig är det jättelätt 🙂

Har du någon blockering som du har tagit tag i eller vill göra?

Helena

gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se

Stor tacksamhet

Igår när jag åkte mellan Söderköping och Norrköping så kom min ”frihetslåt” fram på en random spellista på Spotify. Tårarna började rinna och jag kände en sån tacksamhetskänsla över det liv jag har och alla underbara människor som finns runt omkring mig, var och en av er gör mitt liv så komplett.

Min frihetslåt – eller så kan man också säga en låt som symboliserade en ny fas i mitt liv.

Många gånger när jag tänker på att planer måste ändras så tänker jag ”jag kan ändra mina planer”, det är många som inte har den möjligheten och då ryms jag av tacksamhet för mitt liv!

En person som bidragit till mitt sätt att tänka när planer ändras är Micke, inte trodde jag att du skulle påverka mig så mycket!

Micke – du finns så ofta med mig ❤

Leva, glädjas och utforska
Dessa tre ord tar vi kanske för givet under majoriteten av vår tid. Men det är så många som inte har möjlighet att göra detta och ibland är det bra att luta sig tillbaka och känna vilka möjligheter man faktiskt har. I min värld är flexibilitet, spontanitet och omsorg viktigt.

Det viktigaste är inte att planerna hålls till 100% utan att jag kan göra planer. Ibland när jag får känslan “måste det vara så krångligt” så kommer blixtsnabbt nästa tanke farande. Jag lever! Våra vägar är inte raka till målen utan krokiga och som någon sa “krokiga vägar är roligare”. Jag kan bara instämma! Jag vill inte ha ett förutsägbart liv!

Min känsla “jag lever” fick jag starkt till mig för ca 6 år sedan och den gör sig ofta påmind och allt beror på dig Micke. Sommaren 2009 var jag på Sonisphere festival i Hultsfred för att bl a se giganterna Metallica. Jag stod och väntade på någon när en person kom fram och började prata. Det visade sig att han också kom från Norrköping, vi var lika gamla – skulle bli 40 det året. Som present hade han gett till sig själv att besöka så många rockfestivaler och konserter som det gick under det året. Jag tänkte “vilken underbar present”. Han ville uppleva festivallivet, träffa nya människor och njuta.

Bild från Bråvalla, ja det ösregnade men vi hade jättekul!!

När jag tänker tillbaka på det ögonblicket så ler jag! Under flertalet år som kom träffades vi på rockbåtar, konserter och festivaler. Han var alltid så glad, bekymmerslös och helt enkelt en härlig person att träffa på. Det märktes att han njöt av livet! Men under 2015 började något förändras, han dök inte upp på platser som han brukade. Jag saknade hans skratt och retsamma sätt. Han hade blivit sjuk och sedan 2015 så finns du inte längre bland oss.Så nu när jag kan tycka att något “skiter sig” eller planerna måste justeras kommer orden “jag lever” upp som ett mantra i huvudet.

Micke – inte anade jag att din sorglöshet och bekymmerslösa attityd skulle ge mig en sådan tankekraft och sedan få mig att känna sån tacksamhet.

Första gången på skotertur

En av fördelarna med att dottern med familj flyttade 50 mil norrut är att jag får uppleva saker som jag inte tidigare gjort. Den här gången fick jag även träffa nya familjemedlemmen Zero.

Nu var det äntligen dags för att få följa med på skotertur. Jag och barnbarnet fick förmånen att sitta i släden (den som är till höger i bilden). Skulle dock gärna vilja köra själv men jag provade lite grann och någon gång i framtiden ska jag köra själv på tur 🙂

Men upplevelsen var fantastisk, att få uppleva landskapet, höra skotrarna och mysa med barnbarnet – vad kan liksom bli bättre. Tyvärr hade vi inte vädergudarna på vår sida så vi kom inte ända upp på fjället men nära nog. Vi stannade i en stuga (ägd av staten) som hette Lövhögen.

Så fint att det finns sådana ställen, det finns allt man behöver ifall man blir strandsatt och man lämnar det som man vill att det ska vara när man själv kommer dit.

Mig i vinterkläder är inte en vanlig syn 🙂

Vår plan var från början att prova nya toast-järnen över öppen eld – men vi fick vara flexibla och ”premiärgrillningen” skedde över en kamin.

Min dotter tog skoterkort för ca 1 månad sedan och jag är en stolt mamma när jag ser henne susa runt! Tyvärr så glömde jag fota 🙁

Naturligvis hann vi med lite pyssel också, här gör vi skapelser av lufttorkad lera.

Idag har jag sytt vidare på ett projekt som ska vara med på en kurs nästa vecka. Olika ”handsömmar” som finns på symaskinen.

Och nyss avslutade jag en online-kurs som handlade om att göra egna mönsterrapporter. Inför kursen så hade jag fotat och stygnsatt en Rhododendron. Fotot tog jag i december i Rhododendrondalen i Norrköping.

Broderiet som hade Rhododendron som mall.

Nu är det dags för lite att äta, blir en favorit i repris 🙂 Fattiga riddare gjorda på mina bullar som inte blev så bra – men de blev utmärkta riddare !!!

Helena

gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se

Flyga kors och tvärs

Mycket har hänt på två månader, det är kul att läsa mitt inlägg från 30 november 2020. De två sista styckena var följande

För “Back to the roots” är att gå tillbaka till att verkligen känna hur jag vill leva mitt liv nu – jag har förmånen att “starta om”. Inte framkalla något som jag haft utan ta de erfarenheter, min magkänsla och tweaka om till något nytt, spännande och annorlunda.
Och vad blir det då? Har faktiskt fortfarande inget konkret att berätta mer än att jag ska fortsätta att göra min vardag till en vardag som jag älskar – för det är ju nu jag lever .

Tre dagar senare, den 3 december hade jag en otrolig Tinder-date. Det klickade direkt på ett sätt som kändes otroligt. Och då kände jag att nu är det bara att släppa taget och njuta. Så just nu håller jag på och planerar att vara med på en seglats i Karibien i 6 veckor. Något som känns otroligt spännande 😃

Planen är att vara med från Nassau till Saint Martin.


Planerna inför seglingsäventyret fortskrider. Naturligtvis försvårar Coronan mycket men innan alla möjligheter är kollade så lever fortfarande hoppet på att det ska gå.

USA beslutade den 26 januari att förlänga restriktionen så att jag som svensk inte kan resa in i landet. Ursprungsplanen var att flyga till Miami i slutet av mars för att kunna vara med från allra första början. Vi hade redan från börjat även gjort plan B som verkade lite tråkigare men mer realistisk. Med tråkigt så menar jag att jag missar själva starten.

Plan B är att ta mig till Nassau (Barbados) och bli upphämtad där i början av april istället. Och hur tar man sig då till Nassau utan att mellanlanda i USA, för vad jag har förstått så gäller även restriktionen att jag inte ens får mellanlanda.

Jo nu har jag hittat en väg som jag tror fungerar. Jag flyger från Arlanda, mellanlandar i Frankrike och sedan vidare till St Martin. Övernattning på St Martin och sedan flyg till Piarco som är Trinidads internationella flygplats, tar en övernattning där också och sedan vidare till Nassau. Lätt som en plätt eller …

Detta påminner mig om när jag 1988 (18 år gammal) skulle åka och hälsa på min värdfamilj i USA. Under året 86-87 hade jag varit utbytesstudent där. Jag beställde i god tid min resa som skulle gå från Arlanda till Providence (New England) med bara en mellanlandning. Något blev fel så när jag skulle hämta ut mina biljetter på resebyrån som hade gjort resan så visade det sig att resan inte fanns. Det blev en lätt panikartad situation på resebyrån då jag bara sa “fixa så jag kommer dit enligt planerna” – jag gick i skolan och hade fått ledigheten beviljad på nåder. Den gången flög jag Arlanda -Frankfurt-Heathrow-JFK-Providence. Lika många stopp som jag nu planerar men den gången var tvungen att hämta ut min resväska och checka in på varje ställe. Och det är då man inser hur jävla små toaletterna är på flygplatserna. Överallt stod det … lämna inte ert bagage utom synhåll … jag kan säga att det var inte en liten väska jag hade och försöka få in den på toaletten och samtidigt finnas plats att dra ner byxorna är praktiskt taget helt omöjligt.

Köpte väskor igår som ska passa till seglingen, en 70 och en 90-liters. Så nöjd med min rosa variant, den fick sällskap av en lite mindre väska i lite nedtonad blå färg


Igår fick jag också skissen på hur båten ser ut invändigt och gissa vilken som är min plats😊 Tillsammans med skissen fick jag även “Please report for duty as Captain’s Cabin Girl”, en uppmaning som jag inte tvekar en sekund på att säga ja till.

Fick positiva besked från Länsförsäkringar att Resekortet gäller så jag har en försäkring ifall något händer.

Back to the roots

Jag har alltid en anteckningsbok där jag skriver ner mina tankar, idéer, att-göra-listor, bra boktips, poddar jag ska lyssna på, intressanta människor jag ska läsa mer om och allt som oftast så ritar/skissar jag också. Det har blivit mer och mer av det under de senaste åren. Idag satt jag och bläddrade igenom boken från förra hösten (jag skriver alltid datum i böckerna).

Den 25 november 2019 så har jag en stor fet rubrik som säger “Back to the roots”. Det var två månader efter det att jag hade stängt butiken och tankarna började komma “vad ska jag nu göra”. Jag har alltid haft tillit i att “allt löser sig” i alla fall på ett eller annat sätt 😊 aldrig oroat mig över vad som ska komma eller inte komma – sånt märks och då är det bättre att ha energi kvar.

Back to the roots var dock min uppmaning till mig själv, att börja rannsaka mig själv vad jag ville göra, eller inte ville göra – vilket alltid är lättare att säga för det har ju hänt det andra är ju ett oskrivet blad. Och det finns så mycket att göra i livet.

Bilden nedanför hade jag skissat på motsatta sidan av den feta rubriken! Orden är otroligt viktiga för mig, inte var och en för sig utan tillsammans, då blir det maffigt. De hänger liksom ihop, precis som på bilden.

Den här gången har det tagit tid att hitta ett fäste igen; att känna att det är något jag brinner för. För första gången i mitt liv hade jag små uns av tvivel om att det skulle fixa sig. De var små frön men ändock. Jag har jobb och haft det hela tiden, men som anställd har jag oceaner av tid över – och jag vill fortfarande lära mig saker, jag är nyfiken … vill veta mer, göra mer saker som gör mig glad! Jag skulle även kunna definiera det som “Jag vill känna att jag lever nu”.

Världen är annorlunda pga Coronan, men min värld började redan innan att svaja, ungefär som att åka berg-och-dal-bana utan slut, bara lite kortare raster – skitjobbigt rent ut sagt. Men den senaste tiden har ett lugn infunnit sig, jag känner mig stark och känner att jag är på väg upp att ställa mig på tågtaket och susa fram med vinden i mitt hår, härligt spejande efter nya människor, idéer och tankar.

För “Back to the roots” är att gå tillbaka till att verkligen känna hur jag vill leva mitt liv nu – jag har förmånen att “starta om”. Inte framkalla något som jag haft utan ta de erfarenheter, min magkänsla och tweaka om till något nytt, spännande och annorlunda.

Och vad blir det då? Har faktiskt fortfarande inget konkret att berätta mer än att jag ska fortsätta att göra min vardag till en vardag som jag älskar – för det är ju nu jag lever 😊

Upptäcksresan

Under det senaste månaderna har jag gått på uppräckresa både i mig själv och i min lägenhet. Att jag kunde hitta så många saker och känslor!

Under många år har jag jag samlat/substitutköpt saker som såg intressanta, lockande och nyttiga ut. Många saker ligger ouppackade, kanske användna en gång m.m. Problemet var att tiden inte fanns eller helt enkelt inte prioriterades. Det jag har är recept, mönster, bra att ha länkar, träningssaker, skönhetsprodukter etc. Listan kan göras längre men jag stannar där 😊

En sida ur min receptpärm. Har skrivit på en hederlig gammal skrivmaskin, måste nog varit i högstadiet. När jag läser receptet så undrar jag om det inte fanns hela tomater på burk på den tiden 🙂

Det är dock lite sorgligt på ett sätt för med varje inköp så fanns det en vision, ett mål eller en önskan. Men dessa saker lades åt sidan för andra prioriteringar och i mitt fall var det mitt jobb. Jobb som jag älskade men som jag nu längre inte har kvar. Utan istället har jag en massa tid! Jag har jobb också, men inte som tar all min energi. Och sedan kan vi lägga till Coronan som gör att jag nu är hemma mer än någonsin förut.

När jag valde bort och lade alla ovanstående inköp i “ska-göra-sen-läge” så skapade jag också en dålig Helena-tvilling som hela tiden prioriterade bort personen Helena. “Du har inte tid att träna, laga varierad mat eller göra ansiktsmask, du ska jobba!!” Den tvillingen är nu på väg att motas bort. För nu istället för att lägga sakerna åt sidan igen så har jag börjat använda min receptbok, slänga saker som var så intressanta för 10 år sedan och som nu känns helt överflödiga.

Jag letar inte efter perfektionism för det skulle jag aldrig klara av – skulle nog få utslag av det om jag ska vara helt ärlig. Allt det här handlar om att vara i nuet – att byta ut ordet SEN mot GÖR.

Fatta hur mjuk och len jag kommer vara när jag använt dessa :)Det kan vara så att jag har lite till i lådorna …

När det gäller mina känslor så har jag i år känt mig mycket vilsen och vacklat fram och tillbaka i tankarna över vad jag gör och vem jag är. Det som dock kommit fram är att jag SKA lita på min magkänsla, den är så rätt för mig. Att inte ge avkall på mig och ifrågasätta när saker känns konstiga. Att inte orka vara glad hela tiden. Att säga att folk berör och betyder mycket för mig. Att helt enkelt våga visa mig sårbar!

Jag får förmånen att lära känna mig själv ännu bättre, inte alltid lätt men jag måste våga för jag vill leva mitt liv fullt ut – gärna varje dag.

En sak är dock säker … jag har mycket saker att fylla min tid med; ansiktsmasker, scrubs av olika sorter så både mina ben, fötter och händer kommer kännas som bebishud, antal kokböcker jag inte öppnat, inviga träningskläder (för vem vill inte visa sig i Calvin Klein 😊), skära grönsaker fint, slipa knivar, läsa böcker (som köptes på bokrea för flera år sen).

Helena

Gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se

Små ögonblick av lycka

Att definiera lycka är svårt och egentligen inte något jag känner för att analysera. När jag får frågan om jag är lycklig så är det inte så jag vill definiera mitt liv. Jag brukar definiera mig själv som rik istället! Och då pratar vi inte pengar 😊 Jag är rik på vänskap, familj och ett hem som jag känner mig trygg i.

Men naturligtvis känner jag lycka – och för mig så är det korta ögonblick som dyker upp utan förvarning. Som när jag sitter bland vänner och tittar runt och känner en stor delaktighet – då blir jag lycklig över att få vara en del av den. När jag ser bilder på min dotter och barnbarn så svämmar hjärtat över av en kärlek som inte går att beskriva.

Men sedan kan jag även känna härliga lyckorus som många gånger är förenat med färg och form. Jag känner mig då så härligt nördig 😊 Har beskrivit några av mina ögonblick i bildtexterna. Varning för hög nördighetsfaktor 😊😊

Dessa kan komma när som helst och ibland fotar jag dem, för när jag ser på bilderna igen så kommer samma härliga känsla tillbaka.

När jag bakade muffins så råkade jag spilla lite på plåten och när den kom ut från ugnen så fanns hjärtat, den finaste formen av alla.
Jag har alltid målade tånaglar och alltid i en blå nyans. Stod i köket på min matta och tittade ner och såg hur fint mina naglar matchade mattan
Broderier som jag gjorde på min kappa – stod sedan någon vecka senare och gjorde ugnsrostade grönsaker och insåg då att färgerna på grönsakerna matchade broderierna och paprikan ser ut som blomman.
Vek ihop ett tyg och hur snygg blev inte den här mönsterpassningen 😊
Glass på balkongen och snacka om färgmatchning på skål och duk.

Dessa ögonblick som jag visat har nu återigen gett mig energi och fått mig att känna mig lycklig. Se till att vara i nuet så du inte missar detaljerna! För vem vill inte ha små ögonblick av lycka 😊

Blommor som matchar min duk och ljuslyktor – naturligtvis så dras man till de färger man gillar och då blir det matchningar, men det är underbart att se det tillsammans.

Helena

gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se

Våga utmana hinder

Våga att släppa in den högra hjärnhalvan in i ditt liv. Tillåt dig att göra saker ”bara för att”, det behöver inte bli något. Visst är det bra med mål och resultat – det tycker jag också. Men inte alltid, vi får inte glömma att njuta och göra saker vi tycker är roligt, även om någon säger att vi inte kan.

Under min tid då jag sålde symaskiner fick jag ofta höra att maskinen skulle betala sig, det skulle löna sig att köpa en symaskin. Varför kan man inte bara köpa en symaskin för att man vill sy? Många andra likartade köp behöver ju inte löna sig som t ex fiskeutrustning, motorcykel, fotoutrustning etc.

När jag var liten fick jag höra att jag inte kunde rita. Jag kommer ihåg att kommentaren kom efter mitt försök att rita en häst, jag hade glömt att rita en hals så lite konstig såg den ut 😊 men å andra sidan hur såg Picassos ansikten ut?

Kommentaren resulterade i att jag valde att inte rita mer. När jag höll i en penna så var det för att skriva, jag ritade aldrig under min uppväxt. När jag nu i vuxen ålder ser tillbaka på detta så är det ju så fel. Kommentaren var säkert inte så hårt menad, det liknade ju verkligen inte en häst men vad gjorde det? Som barn är det svårt att tolka saker och för min del så stängde jag av den delen i hjärnan som handlade om att måla. Jag kunde ju inte så varför lägga tid på det. Men vad kan man egentligen från början? Alla saker måste man ju träna på för att bli bra på.

Jag gick i lekis när jag fick kommentaren och vid den tiden så kunde jag varken läsa eller skriva men det valde jag att träna på och vips så kunde jag ju det.

Mitt försök till delfin, kan nog tolkas till många olika saker UTOM en delfin 🙂

Men man kan ändra på synsättet även i vuxen ålder. Valborg 2015 spelade jag och mina vänner Pictionary och minnet kom tillbaka att jag inte kunde rita. Och herregud – jag håller ju verkligen med när jag såg resultatet av min delfin. Vi skrattade så vi grät!! Nja alla utom min spelkompis 😊

Men det roligaste var att jag låg i slutförhandling att köpa Konstnärshandel Gredelin. Min kompis skrattade och sa ”det är ju tur att du inte livnär dig på att rita”. Och jag tänkte ”du skulle bara veta”, 15 dagar senare så ägde jag Gredelin. Snacka om att jag och min kompis skrattade ännu mer!

Under de senaste 5 åren har jag lärt mig om olika tekniker, material etc inom målning. Jag har själv provat det mesta och efter 2 år så höll jag egna demonstrationer och kurser. Jag kan måla men inte så att det blir figurativt – men det handlar inte om det. Det handlar om att göra något man tycker om, som man blir glad över.

Utdrag ur min sketchbook där jag gjort en egen schablon, färgat molding paste, förgyllt och skissat på ett eventuellt användningsområde

Idag finns det penslar, färg, pennor och skissblock hemma hos mig, och jag använder dem mer eller mindre dagligen.

På plats i Thailand tränade jag på att skissa, temat här var lampor som fanns i en restaurang på stranden.

Köpet av Gredelin och blandningen av textila och konstnärliga material har gjort att jag har utvecklat min högra hjärnhalva otroligt mycket. Det ligger nu helt naturligt hos mig att hålla i en pensel likväl som att trä en symaskinsnål. För att ”tvinga” mig själv att utvecklas och våga har jag läst kopiöst många böcker om blandteknik som det heter, besökt mässor, haft kreativa träffar med min vän Jacqui, gjort utmaningar som t ex Sketchbook – i 30 dagar.

Mitt första blandprojekt; en sida ur en bok, fastklistrad på akvarellpapper, svart gesso genom en schablon. Detta förgylldes och sedan maskinbroderade blommor.

Jag är så glad att jag fick möjligheten att dagligen leva i den kreativa värld som fanns i min butik. Varje dag träffade jag människor som jag kunde visa nya saker för och som kom tillbaka och visade vad de hade gjort – en sådan winwin-situation är underbar. Som människa har jag utvecklat en del av mig som jag inte visste att jag hade, det handlar inte bara om att vara mål- och resultatinriktad. Det handlar om att våga utmana hinder, att det blev genom ett köp av en butik till, det vara bara slumpen som avgjorde – jag var på rätt plats i livet då.

Helena

Gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se

400 meter på 30 minuter

Ibland gäller det inte att vara snabbast utan att tillåta sig själv att vara långsam och se mer. Förra veckan gick jag runt kvarteret, jag kände för att strosa. Jag gör det med jämna mellanrum för att det ger mig ett lugn och jag ser saker som gör mig glad. Ska försöka förklara vad jag menar med det. Det finns alltid mer att se om du väljer att se på ett annat sätt än vad du brukar göra.

Kolla bilderna, den första är väggen på avstånd och den understa en detaljbild. I mina ögon så liknar detaljbilden ett hjärta skapat av löven.

För 4,5 år sedan så tog Jacqui (en god vän och fd kollega) med mig till Stadsmuseet. Vi skulle fota bilder som skulle användas som inspiration till en kurs. Hon lärde mig att titta på detaljer istället för helhet. Se skuggorna, kombinationerna av olika former, att se bortom det faktiska objektet. Det var som en mental språngbräda, jag kommer ihåg hur euforisk jag kände mig när denna värld öppnade sig. Jag gjorde inget annat än att hitta mönster överallt, stenbeläggningar, brunnslock etc.

Mitt i allt detta så var mitt barnbarn ofta hos mig och hon hade uppfattat detta med mönster. Det var min födelsedag och hon var 3,5 år. Jag hade köpt en färdig tårtbotten som hon hjälpte mig garnera. När hon sedan skar första biten och lade upp på tallriken så välte den naturligtvis men hennes kommentar var ”Titta vilket fint mönster det är på undersidan”. Då kände jag mig lycklig 😊

Vi fick lite kommentarer på garneringen men smaken var det inget fel på

Det som Jacqui hade visat mig var ett helt nytt synsätt och som tilltalade mig direkt. Att hitta fina detaljer ger mig lugn och gör mig inspirerad på många sätt. Och tack vare det så ser jag mycket mer nu.

När jag strosar har jag alltid kamera-mode på för att snabbt kunna fånga en känsla. Jag går sakta och tittar uppåt och neråt och ibland framåt för att inte krocka med någon 😊 Det är för mig en stor tillfredsställelse att se det vackra, som av många anses ovårdat eller kanske rent av inte ser. Det är min form av meditation!

Några av bilderna tar jag sedan vidare och använder i mina textilprojekt; det kan vara allt från nya quiltmönster och bakgrunder till egna stygnsättningar. Jag använder mig ofta av utskrifter och sedan letar upp de linjer jag vill ha med hjälp av ljusbord eller scannar in bilden och använder som underlag för stygnsättning. Ibland tillför bilderna bara den njutning det är att strosa omkring och ta dem och få en härlig känsla när jag tittar på dem i efterhand.

Så mitt råd är att gå långsamt ibland 😊

Helena

Gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se