Glädje att få ett brev

När jag var liten så fanns Kamratposten och liknande tidningar där man kunde hitta brevvänner från hela världen. Jag kommer ihåg att jag bl a hade en brevvän från Australien och det var lycka när ett brev kom ca 1 gång i månaden, hur hon beskrev sitt liv, tankar och idéer. På min önskelista fanns alltid brevpapper med. Kommer du ihåg att det gick att köpa set med brevpapper och matchande kuvert och det var ett randigt papper med som man skulle lägga under så att raderna blev raka och fina 😊

För några veckor sedan träffade jag en gammal kamrat och vi började prata om att skriva brev. Vi brevväxlade när jag bodde i USA ett år. Hon har kvar alla brev och det har även jag! Jag brevväxlade med många vänner och släkt under det året och fick många brev tillbaka och det var så kul varje gång det kom. Ibland kunde jag få med en torkad cigarett av märket Gul Blend eller en fotoserie från de där roliga fotoautomaterna. Gemensamt med alla breven var att att jag blev så glad!!

Jag anser att det är stor skillnad på att skriva ett vanligt brev jämfört med ett mail eller SMS.  SMS skickas ofta när man gör något annat (toalettbesök, bilkön, kön på ICA etc) och mail oftast när man väntar på något (t ex skrivaren eller att mötet ska börja eller att det är 10 min kvar innan arbetsdagen är slut). Mina exempel stämmer inte för alla! Men ibland ska vi vara så effektiva!

Det jag menar är när man sätter sig ner vid bordet, tar fram papper och penna och skriver, då är det fullt fokus just på den saken. Du tänker på personen ifråga och delar saker som känns viktiga, dvs mer närvarande i själva skrivandet.

Och att sedan ta reda på adress, köpa frimärke och lägga på lådan är också en handling. Så när jag får ett brev med mitt namn och adress handskrivet så vet jag att någon har ägnat mig en extra tanke och det värmer mig!

Så ta fram papper och penna, skriv kort, skriv långt … ta reda på adressen och posta ett brev. Jag vet att mottagaren blir glad, det blir vi alla !

Helena

Gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se

Mentala blockeringar

Ibland har man fått höra (upprepade gånger) att man inte är så bra på en sak, eller flera saker. Och dessa saker har en tendens att följa med år ut och år in utan att man lyfter upp dem på bordet och tar itu med dem. Det behöver inte vara allvarliga saker eller svåra saker, det handlar bara om att vi själva har satt in oss i ett fack.

Jag, som många andra, har flertalet sådana saker men en av dem har jag nu lyft upp till ytan och jag är så stolt 🙂 I maj köpte jag en ny bil, nåväl ny för mig i alla fall. Ett löfte som jag gav mig själv var att jag skulle ta hand om bilen förutom att tanka för det har jag gjort själv sedan jag fick körkort så det kan jag.

Nej nu handlade det om kolla olja, kylarvätska, spolarvätska etc. Nu kanske du tycker att det är lite löjligt men för mig var det svårt. Jag tycker det är enklare att prata inför publik än att kolla oljan i bilen. Och det beror bara på att jag vet inte hur man gör och en del har skrattat högt åt mig för detta.

Men nu har jag tagit min personliga revansch och visat för mig själv, utan bultande hjärta, att jag klarar detta.

På morsdag så visade jag upp bilen för mina bröder och de hjälpte mig öppna motorhuven och jag fick kolla oljan. Det behövdes inte fyllas på. Nu har jag åkt ett antal 100 mil så förra veckan tyckte jag det var dags att kolla oljan.

Besökt Biltema 2 gånger på en vecka – det är rekord!

Sagt och gjort, jag åkte till Biltema i Katrineholm (då jag jobbar där för tillfället), öppnade motorhuven, drog upp stickan, torkade av, ner med stickan igen och mätte sedan av. Min känsla var helt rätt – det var dags att fylla på olja.

Jag stängde huven och gick in och köpte olja, dagen innan hade jag stämt av med min bror vilken olja jag skulle ha så jag inte köpte fel. Jag såg dock att i motorhuven stod det så fint vilken olja som skulle användas 🙂 men jag kände mig säker när jag hade dubbelkollat med någon som vet. Oljan i högsta hugg, ut till bilen, upp med motorhuven och började fylla i olja, lite i taget. Då kommer en man fram till mig och säger att han blir så glad över att se mig hantera allting. Nu vet jag inte riktigt vad allting egentligen innebär 🙂 men jag skrattade och tackade. Jag skrattade för han skulle bara veta!!

Vadå kylarväska

Idag var det dags igen! Sätter på bilen och varningslampan för kylarvätska lyser. Just då visste jag inte vad lampan egentligen betydde men instruktionsböcker är bra 🙂 Så nu gick färden till Biltema i Norrköping, ville inte riskera att åka ända till Katrineholm för det stod att man skulle fylla på så fort man kunde.

Kommer till Biltema, öppnar huven för att se var denna kylarvätska ska fyllas på. Det var inte så svårt att hitta. Går in och frågar en ung tjej var jag kan hitta kylarvätska och fick info om att gå till fritidsavdelningen. Tyckte det var lite konstigt så jag frågade igen, hon tyckte jag sa kylarväska 🙂 , jag får helt enkelt träna på att artikulera bättre!

Kommer in i kem-rummet där kylarvätska ska finnas enligt henne, hittar inte något som heter så. Vidare till info-disken och frågade igen, iväg till hylla 10 precis utanför kemrummet. Och är står flaskorna på rad, men inte fasen står det kylarvätska på någon av dem. Blir lätt förvirrad för det står ju glykol på alla flaskor men antar att det är samma, men fattar verkligen inte varför det inte kan heta samma sak.

Det fanns tre sorter; blå, röd och grön. Och eftersom jag har en blå bil så tog jag den blå flaskan. Skämt åsido – jag skulle kunna göra valet så, men jag tog den blå för det stod universal skylten framför. Kommer till kassan och killen frågar mig om jag verkligen ska ha den blå och inte den röda. Han hade nämligen lagt märke till mig på parkeringen när jag hade huven öppen och det visade sig att han hade också ägt en Golf och då används röd. Kom då på att jag hade en flaska med lite grann glykol kvar i kofferten så jag gick ut och dubbelkollade.

Jag hade valt rätt, men tackar den här killen för att han lärde mig vad skillnaden är mellan blå, röd och grön glykol, det är serviceanda.

Ut och upp med huven och fyllde på vätska, startar bilen och lampa lyser inte röd och jag kunde nu åka på jobb i Katrineholm med gott samvete.

Summan av det här är att varför får vi för oss att vissa saker är svåra, att tröskeln är så hög ibland att våga göra något? Jag skojar inte när jag säger att jag är skitstolt över mig själv just nu. Och sen struntar jag i om någon tycker ”ameeeeen” det är väl inte så svårt. För då tänker jag att jag kan så många andra saker som t ex trä en overlockmaskin – det är inte att leka med men för mig är det jättelätt 🙂

Har du någon blockering som du har tagit tag i eller vill göra?

Helena

gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se

Stor tacksamhet

Igår när jag åkte mellan Söderköping och Norrköping så kom min ”frihetslåt” fram på en random spellista på Spotify. Tårarna började rinna och jag kände en sån tacksamhetskänsla över det liv jag har och alla underbara människor som finns runt omkring mig, var och en av er gör mitt liv så komplett.

Min frihetslåt – eller så kan man också säga en låt som symboliserade en ny fas i mitt liv.

Många gånger när jag tänker på att planer måste ändras så tänker jag ”jag kan ändra mina planer”, det är många som inte har den möjligheten och då ryms jag av tacksamhet för mitt liv!

En person som bidragit till mitt sätt att tänka när planer ändras är Micke, inte trodde jag att du skulle påverka mig så mycket!

Micke – du finns så ofta med mig ❤

Leva, glädjas och utforska
Dessa tre ord tar vi kanske för givet under majoriteten av vår tid. Men det är så många som inte har möjlighet att göra detta och ibland är det bra att luta sig tillbaka och känna vilka möjligheter man faktiskt har. I min värld är flexibilitet, spontanitet och omsorg viktigt.

Det viktigaste är inte att planerna hålls till 100% utan att jag kan göra planer. Ibland när jag får känslan “måste det vara så krångligt” så kommer blixtsnabbt nästa tanke farande. Jag lever! Våra vägar är inte raka till målen utan krokiga och som någon sa “krokiga vägar är roligare”. Jag kan bara instämma! Jag vill inte ha ett förutsägbart liv!

Min känsla “jag lever” fick jag starkt till mig för ca 6 år sedan och den gör sig ofta påmind och allt beror på dig Micke. Sommaren 2009 var jag på Sonisphere festival i Hultsfred för att bl a se giganterna Metallica. Jag stod och väntade på någon när en person kom fram och började prata. Det visade sig att han också kom från Norrköping, vi var lika gamla – skulle bli 40 det året. Som present hade han gett till sig själv att besöka så många rockfestivaler och konserter som det gick under det året. Jag tänkte “vilken underbar present”. Han ville uppleva festivallivet, träffa nya människor och njuta.

Bild från Bråvalla, ja det ösregnade men vi hade jättekul!!

När jag tänker tillbaka på det ögonblicket så ler jag! Under flertalet år som kom träffades vi på rockbåtar, konserter och festivaler. Han var alltid så glad, bekymmerslös och helt enkelt en härlig person att träffa på. Det märktes att han njöt av livet! Men under 2015 började något förändras, han dök inte upp på platser som han brukade. Jag saknade hans skratt och retsamma sätt. Han hade blivit sjuk och sedan 2015 så finns du inte längre bland oss.Så nu när jag kan tycka att något “skiter sig” eller planerna måste justeras kommer orden “jag lever” upp som ett mantra i huvudet.

Micke – inte anade jag att din sorglöshet och bekymmerslösa attityd skulle ge mig en sådan tankekraft och sedan få mig att känna sån tacksamhet.

Han fick min uppmärksamhet

För ett par veckor sedan var jag på jobb-utflykt. Jag besökte fyra stycken butiker och bytte skyltmaterial. Själva jobbet är inte det roligaste men att möta människorna är så kul. Jag var i Malmköping, Flen, Valla och Katrineholm och på bilden kan du se det jag har gjort. Det gäller att byta skyltmaterialet ovanför kassalinjerna, inte alltid så lätt med alla skyltar av olika slag som sitter i vägen:)

Ragg på parkeringen
Men det absolut roligaste som hände var när jag kom ut från Willys i Flen. Det var en äldre man (ca 80 tror jag) som hade parkerat över 3 rutor. Jag fick då direkt tanken att den här mannen ville inte leva inuti boxen. Och banne mig han var annorlunda visade det sig!

Jag satte mig i min bil och såg när han gick ur sin bil (med stor svårighet) och tappade någonting på marken. Han försökte plocka upp det men han klarade inte det så jag gick ur bilen och plockade upp det åt honom. Det visade sig bara vara skräp men det spelar ingen roll.

Han tittade på mig och sa ”du ser trevlig ut, tycker du om att prata”. Naturligtvis tackade jag och svarade ja – artig och väluppfostrad som man är. Han räckte mig då ett visitkort och sedan sa han ”vi behöver ju inte ligga med varandra första gången, det finns ju annat att göra som t ex prata”. Jag trodde jag skulle dö av skratt!

Kanske är det några som tycker att han inte skulle sagt som han gjorde men han gjorde verkligen min dag. Vilket raggningsknep, låtsas tappa något som inte är så viktigt och sedan ge ut ett visitkort. Det är en grej som fler skulle prova!! Men gör det utan ligga-kommentaren 🙂 eller kanske med den kommentaren för den fick i alla fall min uppmärksamhet.

Så ett stort tack till dig gamle man som gjorde min dag och fortfarande får mig att skratta. Det var ju så himla otippat!! Och jag älskar det!

Och om någon bestämmer sig för att testa detta så snälla … skriv en rad och berätta vad som hände.

Helena

gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se


Närkontakt – Fantastiska möten

Under åren har jag haft otaliga fantastiska möten med människor som gör mig bubblande glad när jag tänker tillbaka eller ibland också känner en sådan stor tacksamhet över att mötena ägde rum. Det är allt från korta ögonblick med människor jag aldrig mer träffat till sådana möten där relationer består och fördjupas. Nu pratar jag inte om fantastiska möten mellan kvinnor och män utan där människa möter människa.

Bilderna är från mitt 50-årskalas och jag blir bara varm i hela kroppen när jag ser alla leeenden.

Jag som människa får energi genom att träffa andra människor. Inte alla är sådana men jag är det till 110 %. Jag jag älskar mångfald, att diskutera, få höra nya infallsvinklar, se andra liv än det som jag har och höra vad andra människor brinner för. 

När folk som inte känner mig så väl och ska beskiva mig så får jag ofta höra “det är hon som skrattar så mycket”. Och det stämmer jag skrattar ofta och högt, jag är inte den som “skrattar fint” med handen framför munnen utan jag lutar huvudet tillbaka och gapskrattar. Något som till min glädje även gått i arv till både min dotter och barnbarn. Skrattar vi, så lever vi! 

Varför skrattar jag så mycket? Jag har faktiskt tänkt på det själv ett antal gånger och varje gång kommit fram till en sak “Jag älskar mitt liv”. Det har verkligen inte alltid varit en dans på rosor, men jag lever och kan ändra planer etc för att få en underbar vardag.  För många år sedan tog jag beslutet att jag ska ha en bra vardag och inte längta efter helg och semester “för det är då man lever på riktigt”. 

Men en annan sak som också är avgörande, jag lever här och nu… jag ser så många fina, roliga och härliga saker i nuet som gör mig glad. 

När jag går förbi min grind in till lägenheten så är det ett hjärta i smides-grinden, det får mig att le. När jag öppnar kylskåpet och inser att jag har fler än en rätt att välja mellan blir jag glad. Att det står mitt namn på min lägenhetsdörr. Att jag har en härlig säng att sova i, som jag dessutom har sytt lakan och örngott till. I det stora hela så ser jag vardagens detaljer och det gör mig glad.

Jag oroar mig inte så mycket över vad som komma skall, för det kommer hända saker, planer görs och planer justeras, och allt har en mening. Så länge du har en målmedveten vilja att må bra och njuta av livet så kommer allt att bli bra. 

Att lägga energi på det som varit är ju bara helt onödigt. Naturligtvis kommer sådana tankar upp i mitt huvud då och då. Det är helt ok och mänskligt. Men det är inte ok att låta dessa tankar ta din energi för att orka vara i nuet. Om du får en sådan tanke, bryt ditt mönster, res dig upp om du sitter i soffan. Dansa lite, sjung en sång oavsett hur det låter, gå och duscha – egentligen, gör precis vad som helst utom att vara kvar i tankarna från det som varit.

Jag skrev ett brev till mig själv våren 2019 och detta är ett utdrag av det innan vi ropade skål 🙂
Stå på tågtaket, känn vinden rufsa ditt hår och skratta högt, tänk på alla underbara människor du har runtomkring dig, se ditt liv från helikoptervyn, du har all möjlighetatt skapa ett AMAZING liv!!

Jag kommer nu att börja skriva om mina fantastiska möten på min blogg. Det kommer inte ske i någon kronologisk ordning. Anledningen till detta är att jag vill berätta om mina möten för att du också ska börja fundera över vilka möten just du har haft och vad de har inneburit för dig. Målet med temat är glädje och tacksamhet. 

Helena

Gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se

Stygnsättning och scraps

I helgen har jag gjort saker som jag verkligen tycker om! Jag har stygnsatt en blomma och broderat den i tre olika färgställningar. Detta gjorde jag även för att kunna visa en funktion som finns i Create-modulen i dataprogrammet Premier+2.

Efter broderingen gjorde jag en liten videofilm om funktionen och lade upp i min grupp Älska Maskinbroderi som finns på facebook. Det är en grupp där jag undervisar, supportar och inspirerar gällande maskinbrodering och dataprogrammet som kommer från Husqvarna/Pfaff.

Scraps
Jag som många andra får många småbitar över från projekt och vissa av dem går bara inte att slänga 🙂 och dit hör bland annat batiktyger. Jag tog fram alla småbitar jag har för att börja sy ihop dem till nya block. Jag ska sy några nya shoppingkassar.

Nu har jag nästan alla blocken klara, de är ca 12 x 12 cm stora.

Igår kväll avslutade jag med att bädda rent i sängen. Sedan många år tillbaka så har jag bara egensydda påslakan och örngott, dels för att det är kul att sy men framför allt är det så härligt att lägga sig i sängen och veta att jag har sytt dessa själv, det är gjorda i de färger jag gillar och som naturligtvis ska matcha resten av rummet 🙂 Är man nörd så är man!


Helena

gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se

Första gången på skotertur

En av fördelarna med att dottern med familj flyttade 50 mil norrut är att jag får uppleva saker som jag inte tidigare gjort. Den här gången fick jag även träffa nya familjemedlemmen Zero.

Nu var det äntligen dags för att få följa med på skotertur. Jag och barnbarnet fick förmånen att sitta i släden (den som är till höger i bilden). Skulle dock gärna vilja köra själv men jag provade lite grann och någon gång i framtiden ska jag köra själv på tur 🙂

Men upplevelsen var fantastisk, att få uppleva landskapet, höra skotrarna och mysa med barnbarnet – vad kan liksom bli bättre. Tyvärr hade vi inte vädergudarna på vår sida så vi kom inte ända upp på fjället men nära nog. Vi stannade i en stuga (ägd av staten) som hette Lövhögen.

Så fint att det finns sådana ställen, det finns allt man behöver ifall man blir strandsatt och man lämnar det som man vill att det ska vara när man själv kommer dit.

Mig i vinterkläder är inte en vanlig syn 🙂

Vår plan var från början att prova nya toast-järnen över öppen eld – men vi fick vara flexibla och ”premiärgrillningen” skedde över en kamin.

Min dotter tog skoterkort för ca 1 månad sedan och jag är en stolt mamma när jag ser henne susa runt! Tyvärr så glömde jag fota 🙁

Naturligvis hann vi med lite pyssel också, här gör vi skapelser av lufttorkad lera.

Idag har jag sytt vidare på ett projekt som ska vara med på en kurs nästa vecka. Olika ”handsömmar” som finns på symaskinen.

Och nyss avslutade jag en online-kurs som handlade om att göra egna mönsterrapporter. Inför kursen så hade jag fotat och stygnsatt en Rhododendron. Fotot tog jag i december i Rhododendrondalen i Norrköping.

Broderiet som hade Rhododendron som mall.

Nu är det dags för lite att äta, blir en favorit i repris 🙂 Fattiga riddare gjorda på mina bullar som inte blev så bra – men de blev utmärkta riddare !!!

Helena

gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se

Flyga kors och tvärs

Mycket har hänt på två månader, det är kul att läsa mitt inlägg från 30 november 2020. De två sista styckena var följande

För “Back to the roots” är att gå tillbaka till att verkligen känna hur jag vill leva mitt liv nu – jag har förmånen att “starta om”. Inte framkalla något som jag haft utan ta de erfarenheter, min magkänsla och tweaka om till något nytt, spännande och annorlunda.
Och vad blir det då? Har faktiskt fortfarande inget konkret att berätta mer än att jag ska fortsätta att göra min vardag till en vardag som jag älskar – för det är ju nu jag lever .

Tre dagar senare, den 3 december hade jag en otrolig Tinder-date. Det klickade direkt på ett sätt som kändes otroligt. Och då kände jag att nu är det bara att släppa taget och njuta. Så just nu håller jag på och planerar att vara med på en seglats i Karibien i 6 veckor. Något som känns otroligt spännande 😃

Planen är att vara med från Nassau till Saint Martin.


Planerna inför seglingsäventyret fortskrider. Naturligtvis försvårar Coronan mycket men innan alla möjligheter är kollade så lever fortfarande hoppet på att det ska gå.

USA beslutade den 26 januari att förlänga restriktionen så att jag som svensk inte kan resa in i landet. Ursprungsplanen var att flyga till Miami i slutet av mars för att kunna vara med från allra första början. Vi hade redan från börjat även gjort plan B som verkade lite tråkigare men mer realistisk. Med tråkigt så menar jag att jag missar själva starten.

Plan B är att ta mig till Nassau (Barbados) och bli upphämtad där i början av april istället. Och hur tar man sig då till Nassau utan att mellanlanda i USA, för vad jag har förstått så gäller även restriktionen att jag inte ens får mellanlanda.

Jo nu har jag hittat en väg som jag tror fungerar. Jag flyger från Arlanda, mellanlandar i Frankrike och sedan vidare till St Martin. Övernattning på St Martin och sedan flyg till Piarco som är Trinidads internationella flygplats, tar en övernattning där också och sedan vidare till Nassau. Lätt som en plätt eller …

Detta påminner mig om när jag 1988 (18 år gammal) skulle åka och hälsa på min värdfamilj i USA. Under året 86-87 hade jag varit utbytesstudent där. Jag beställde i god tid min resa som skulle gå från Arlanda till Providence (New England) med bara en mellanlandning. Något blev fel så när jag skulle hämta ut mina biljetter på resebyrån som hade gjort resan så visade det sig att resan inte fanns. Det blev en lätt panikartad situation på resebyrån då jag bara sa “fixa så jag kommer dit enligt planerna” – jag gick i skolan och hade fått ledigheten beviljad på nåder. Den gången flög jag Arlanda -Frankfurt-Heathrow-JFK-Providence. Lika många stopp som jag nu planerar men den gången var tvungen att hämta ut min resväska och checka in på varje ställe. Och det är då man inser hur jävla små toaletterna är på flygplatserna. Överallt stod det … lämna inte ert bagage utom synhåll … jag kan säga att det var inte en liten väska jag hade och försöka få in den på toaletten och samtidigt finnas plats att dra ner byxorna är praktiskt taget helt omöjligt.

Köpte väskor igår som ska passa till seglingen, en 70 och en 90-liters. Så nöjd med min rosa variant, den fick sällskap av en lite mindre väska i lite nedtonad blå färg


Igår fick jag också skissen på hur båten ser ut invändigt och gissa vilken som är min plats😊 Tillsammans med skissen fick jag även “Please report for duty as Captain’s Cabin Girl”, en uppmaning som jag inte tvekar en sekund på att säga ja till.

Fick positiva besked från Länsförsäkringar att Resekortet gäller så jag har en försäkring ifall något händer.

Back to the roots

Jag har alltid en anteckningsbok där jag skriver ner mina tankar, idéer, att-göra-listor, bra boktips, poddar jag ska lyssna på, intressanta människor jag ska läsa mer om och allt som oftast så ritar/skissar jag också. Det har blivit mer och mer av det under de senaste åren. Idag satt jag och bläddrade igenom boken från förra hösten (jag skriver alltid datum i böckerna).

Den 25 november 2019 så har jag en stor fet rubrik som säger “Back to the roots”. Det var två månader efter det att jag hade stängt butiken och tankarna började komma “vad ska jag nu göra”. Jag har alltid haft tillit i att “allt löser sig” i alla fall på ett eller annat sätt 😊 aldrig oroat mig över vad som ska komma eller inte komma – sånt märks och då är det bättre att ha energi kvar.

Back to the roots var dock min uppmaning till mig själv, att börja rannsaka mig själv vad jag ville göra, eller inte ville göra – vilket alltid är lättare att säga för det har ju hänt det andra är ju ett oskrivet blad. Och det finns så mycket att göra i livet.

Bilden nedanför hade jag skissat på motsatta sidan av den feta rubriken! Orden är otroligt viktiga för mig, inte var och en för sig utan tillsammans, då blir det maffigt. De hänger liksom ihop, precis som på bilden.

Den här gången har det tagit tid att hitta ett fäste igen; att känna att det är något jag brinner för. För första gången i mitt liv hade jag små uns av tvivel om att det skulle fixa sig. De var små frön men ändock. Jag har jobb och haft det hela tiden, men som anställd har jag oceaner av tid över – och jag vill fortfarande lära mig saker, jag är nyfiken … vill veta mer, göra mer saker som gör mig glad! Jag skulle även kunna definiera det som “Jag vill känna att jag lever nu”.

Världen är annorlunda pga Coronan, men min värld började redan innan att svaja, ungefär som att åka berg-och-dal-bana utan slut, bara lite kortare raster – skitjobbigt rent ut sagt. Men den senaste tiden har ett lugn infunnit sig, jag känner mig stark och känner att jag är på väg upp att ställa mig på tågtaket och susa fram med vinden i mitt hår, härligt spejande efter nya människor, idéer och tankar.

För “Back to the roots” är att gå tillbaka till att verkligen känna hur jag vill leva mitt liv nu – jag har förmånen att “starta om”. Inte framkalla något som jag haft utan ta de erfarenheter, min magkänsla och tweaka om till något nytt, spännande och annorlunda.

Och vad blir det då? Har faktiskt fortfarande inget konkret att berätta mer än att jag ska fortsätta att göra min vardag till en vardag som jag älskar – för det är ju nu jag lever 😊

Kul med småbitar (scraps)

Jag som så många andra sparar på våra fina småbitar tyg. För några år sdan så sydde jag ihop kvadrater och remsor för att underlätta för kommande projekt. Nu har jag jag sytt nya små söta förvaringar som alltid går åt, eller som är finfina som ge-bort-gåva.

Sy på papper
En av teknikerna jag använde var att först sy på papper, det är jättebra när du vill blanda olika storlekar på remsor och du behöver inte bry dig om trådriktningen för tyget drar sig inte. Sy med stygnlängd två så det blir enkelt att dra bort pappret efteråt då det blir som en perforerad kant.

Jag använde all sorts papper 🙂 reklamblad, följesedlar etc.

Så här såg några remsor ut innan jag klippte till för att sy vidare.

En del småbitar valde jag att sy samman till lite större bitar utan att använda mig av papperstekniken.

Jag klippte till små kvadrater 2½ x 2½ inch och använde mig av Quilters grid som är ett rutat vlieseline.

Den sista tekniken som jag använde var flätning av remsor, jag strök på vliesofix på en bit lakansväv, skar remsor som jag sedan flätade ihop på lakansväven. Strök fast och sicksackade alla skarvar.

Det är också ett jättebra sätt att använda fina sömmar.

Jag använder det här mönstret på necessär nästan alltid. Justerar storlek, ibland utan botten, ibland bredare botten etc.

Helena

gör mer saker som gör dig glad

helena@artinactionction.se