Adoptera en butik

I slutet av januari 2010 (efter 2,5 månad tjänstledighet) fick jag ett samtal från ägaren av symaskinsbutiken, hennes namn är Eva. Hon visste att jag var tjänstledig och undrade om jag ville adoptera hennes butik. Hon skulle ta nästa steg i livet och flytta tillbaka till Stockholm. Men inte hade jag tänkt mig en butik.

Jag hade de senaste månaderna kollat upp företag som jag eventuellt skulle kunna köpa eller kanske utbilda mig till något annat. Men på kvällen efter hennes samtal så såg jag mig själv gå igenom butiken och le mot kunder och hjälpa dem rätt. Magkänslan kändes så bra! Så efterföljande dag ringde jag och undrade om jag fick praktisera några dagar. Egentligen var jag redan 90% färdigbeslutad och det tog inte mer än några timmar i butiken innan jag kände att detta vill jag göra.

Foto taget från altanen i det hus jag då bodde i. Det var mycket snö i februari 2010 och den här vyn hade jag när jag skrev mina planer och gjorde budgetar till banken.

Jag kontaktade min bank om lån och döm till min förvåning att Nordea först gav mig lånelöfte och sedan drog tillbaka; trots säkerhet med hus, ett jobb att gå tillbaka till och en bra årsinkomst sedan tidigare.

Nu i efterhand så var det toppen att de gjorde det men då var jag skitförbannad! Istället kontaktade jag Länsförsäkringar som jag hört var bra och fick träffa Susanne Lundgren. Det är en klippa som funnits med mig i 10 år. Hon är så duktig på sitt jobb, hittar lösningar, ser alternativa vägar när det kanske inte ser så hoppfullt ut. I samma veva kände jag att jag även behövde en rådgivare inom redovisning och fick då tipset om Rose-Marie Bidenäs av en gammal kollega. Även där var det en match! Hon är så duktig på sitt område, lugn och lösningsorienterad och även hon har varit med mig i 10 år.

Det stöd jag fick från Rose-Marie och Susanne gjorde mig säker och jag är så glad att jag insåg från början vikten av att ha bra människor omkring mig. Dessa två har varit guld värda genom hela min företagarkarriär – jag har ett stort förtroende för dem båda och känner att de tror på mig och vill mig väl 😊

Inventeringen i butiken påbörjades, vi skrev avtal som vi diskuterade fram och tillbaka. Jag som var fullständig novis inom butikshandel kände ett stort stöd av Eva. Hon skulle bo kvar i Norrköping några månader och skulle hjälpa mig med leverantörer, rutiner som återförsäljare etc. På köpet fick jag även Marianne 😊 en otroligt härlig människa som hade jobbat i butiken i flera år. Vi klickade direkt när jag praktiserade så hon skulle fortsätta på timmar hos mig. Det gäller ju liksom att ha bra människor runt omkring sig, både för energin men även för kunskap som jag inte själv hade.

Butiken som blev mitt andra hem.

Så efter 5 månaders tjänstledighet och sju veckor efter att jag praktiserat så stod jag med nyckeln i handen och ägde en butik. Det var den 1 april 2010 – och det var absolut inget skämt. Det var början på ett nytt härligt kapitel i mitt liv.

Jag vill bara kommentera att adoptera är så mycket finare än att köpa för att man tar över någon annans dröm. Det är en ära som man sedan får förvalta och justera efter sin egen vision. Du har fått en fin plattform att börja jobba utifrån. Eller fått och fått … jag betalade en del också 😊

Helena

gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se

Duktig på att jobba

Jag är uppvuxen på en bondgård, mina föräldrar hade ett småskaligt jordbruk – sådana som inte finns kvar längre. Det bästa med den uppväxten var att mina föräldrar var närvarande 98 % av tiden. De resterande 2% skulle man inte prata med pappa och det var när något hade gått sönder. Jag kan ännu idag skratta åt ett sådant minne. Exempelvis – tröskan hade gått sönder, det var ett gärde kvar att tröska och det skulle komma regn på natten. Han kom uppför backen till huset med stooora kliv, helt kolsvart från topp till tå eftersom han hade varit tvungen att krypa in i tröskan och försöka fixa felet. Jag och mina syskon kunde knappt inte hålla oss för skratt, men han tittade på oss och sa med lugn röst ”säg inget”. När han gick in så skrattade vi så vi tjöt. Kan tillägga att min pappa tycker om djur inte maskiner.

Mina föräldrar satt alltid ner och lyssnade och frågade vad vi hade gjort i skolan, prov, läxor, lånade böcker från biblioteket, men de frågade aldrig hur vi mådde, kände oss etc. De gjorde inget fel för de gjorde vad deras föräldrar gjort, fast en bättre version för jag vet att i deras familjehem så var det ingen som satte sig ner på samma sätt som de gjorde. Jag vet att de var och är mycket måna om att jag och mina syskon ska må bra men prata känslor är inte helt naturligt.

Foto: Helena Anderson. Blomman är fotat i Thailand, när det blir mörkt så sluter den sig som en boll och vecklar upp sig så underbart vacker när ljuset kommer.

Men tänk om vi från barnsben även får frågan; hur kändes det i skolan idag, berätta vad ni gjorde på rasten, lunchen? Jag vet att många tänker ”vi kan inte bara gå omkring och känna” det är flummigt och det blir veka personer. De människorna anser jag tycka fyrkantigt! För om vi är emotionellt starka så kan vi göra underverk. Hur många gånger har man inte bara velat ha en kram, en sådan där ordentlig kram som kommer från hjärta och förmedlas till hjärta? Att våga ha våra sinnen öppna så vi känner, både ilska, sorg, kärlek, glädje – att vi jobbar oss bort från beteendet ”knyt handen i fickan, var tyst och kämpa på”. Våga ta ställning, våga visa dig mänsklig (och vad är mänsklig egentligen för ord?)

Mina föräldrar lärde mig att ingenting är omöjligt om du vill göra det. Respekt förtjänas beroende på hur man beter sig – inte vad som står på visitkorten.

De lärde mig också att jobba. Jag är jätteduktig på att jobba! Så duktig att jag inte vet vad jag ska göra när jag inte jobbar. Det där med balansen är svårt. När det har varit jobbigt i mitt liv, oftast känslomässigt så har jag valt att jobba lite mer. För jag är duktig på det, det har liksom blivit min mentala ”känslosköld”, med det har också resulterat i att jag är urkass på kärlek. Och nu pratar jag kärlek till män. Inte den kärlek jag känner för min dotter och barnbarn, för deras skull kan jag gå genom eld och vatten. Nej jag menar det där som kallas relation mellan man och kvinna. För resultatet med min mentala ”känslosköld” har blivit att jag ”bestämmer” när jag släpper ut känslor, jag kan bestämma mig ”hit men inte längre”. Jag är rädd helt enkelt!

Foto: Helena Andersson. Denna grind passerar jag varje dag. Den finns på min gård i stan 🙂 Lite symboliskt att ha ett hjärt på en grind. Tyckte det passade min text.

Att våga blotta sig är sjukt svårt för rädslan att inte duga är större. Sug på den tanken en stund! Jag har vågat en gång de senaste åren – sedan betyder det ju inte alltid att man vinner även om man vågar men för mig var det stort att våga. Den gången jag vågade hade jag inget alternativ – jag blev liksom tvungen för jag hade inte haft den känslan på mycket länge – jag var skyldig mig själv att våga. 

Foto: Helena Andersson. Bilden tagen på en toalett på ett tåg på väg till Birmingham. Mycket bra tips att inte spola ner sina drömmar!

Men jag ska inte ge mig! För jag vill ha ett extremt härligt, busigt och förtroligt kärleksförhållande. Jag vill skratta, plocka blommor, bada naken, hoppa i lövhögar, stå i hejarklacken, gå på festivaler, dansa i solnedgången – bara för att jag kan! Jaja 😊jag är tjej och jag väntar på mr Right, du vet mannen med stort M. Jag kanske får hoppa i lövhögarna själv men det spelar ingen roll, lite barnslig måste man också få vara 😊

Jag röstar för mer kramar och mer ”blottare” – hoppas det blir resultatet i en Corona-fri värld.

Helena

gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se

Olika grader av perfektion

Jag drivs av mottot att om ett jobb är värt att göras så ska det göras bra. Har mycket svårt att dra ner på ambitionsnivån och inte fokusera på detaljer, utom ibland.

När jag genomförde kurser, aktiviteter av olika slag, inredning i butikerna, kommunikationen till kunderna så var ambitionsribban extremt hög.
Men när det gäller t ex färdigställande av andra saker så kan det vara helt annorlunda. Det är så jag själv blir fundersam varför det blir så.

Ett mycket bra exempel på färdigställande är mina lampor. Januari 2014 flyttade jag till en 2:a och de enda lamporna jag hade var de fasta installationerna i lägenheten samt en skrivbordslampa. När jag flyttade så hade jag beslutat att alla saker som jag behövde skaffa till lägenheten skulle var väl valda, jag skulle inte ha något ”så länge”. Kombinationen dålig ekonomi, prioriteringar av att använda de pengar jag hade till upplevelser, gjorde att det tog ca 4 år innan jag hade lampor i alla mina tre rum samt två fönster.
Nu måste jag dock tillägga att jag letade ju inte febrilt efter lampor hela tiden för då kanske det inte tagit så lång tid. Men först kom lampan i vardagsrummet, sedan köket och sista stora lampköpet blev både sovrum och fönster samtidigt.

Sladdlösa lampor skulle vara något för mig, varför passar aldrig det man köper till hur det ser ut hemma?

Lampan in vardagsrummet var ju bara att hänga upp, lite sladdar hängde dock utanför. Lampan i köket saknade upphängning och lampsladden var för kort, det fixade jag genom att köpa kedja och sladd på Bauhaus som jag målade för att den skulle passa in, trodde jag 😊

”Kristallkronan” i sovrummet blev pricken över i:et. Så snygg och passade perfekt den också. Problemet var bara att jag inte kunde ställa en stol i sängen för att hänga upp den.
Jag lade istället kuddar ovanpå varandra för att nå upp de där ynka 10 cm som saknades. Fungerade inte! Så istället kom jag på den strålande idén att hoppa och sedan i hoppet haka fast lampan i kroken. Första försöket så kom lampan för långt ner, det tog två försök till innan jag var nöjd med höjden. Och jag vet att man kan be om hjälp men klockan 10 en vardagkväll är det inte läge att ringa och jag ville ju se just då hur det skulle se ut. Och grannen mittöver kanske fick ett gott skratt.

Det här var i oktober 2018, jag gick runt i lägenheten, lade mig på sängen, satt mig i fåtöljen där jag ser både lampan i vardagsrummet och köket och var så himla nöjd. Jag hade hittat helt rätt, att installationerna såg ut som fan det bekom mig inte alls – ärligt talat så såg jag det inte.

Några månader gick och jag kom då på en kväll att titta uppe i taket istället och började asgarva, alla mina lampinstallationer såg ju likadana ut, dvs halvfärdiga. Jag ringde och bad min pappa komma och hjälpa mig och han fixade vardagsrummet direkt. Sedan kom vi till de andra rummen. Ja, sa han, du behöver köpa lite mer krokar etc för att jag ska kunna göra iordning. OK… jag skrev ner vad som behövdes och satte på mitt kylskåp. Kanske jag skulle ta ner lappen och åka till Bauhaus imorgon.

Ett år ungefär

Det var på våren 2009 som grejer verkligen började hända. Under ett antal år hade jag fortsatt att jobba på reklambyrån. Det var som ett gift, när man jobbar i en värld där kompetensen är hög, kunderna villiga att betala och ingenting känns omöjligt så har man skapat den perfekta honungsfällan. Man känner inte gradvis att det blir sämre utan det kommer som en flodvåg. Plötsligt så kommer alla känslorna på en och samma gång. Men till skillnad mot vad Per Gessle sjöng så handlade det inte om kärlek. Min kropp började reagera, det började med utslag som liknande vattkoppor, de kom bara på min överkropp, jättekonstigt! Jag började starkt tvivla på att detta kan var rätt som jag gjorde – jag var inte lika glad längre och det är verkligen inte jag. Som en kompis sa till mig för ett år sedan ”När Helena inte är glad, då är det något riktigt allvarligt”.  Och det stämmer!

Jag kände att jag bara ville sluta jobba och tänka. Tänka på vad jag verkligen ville göra, men min sambo sa att du får inte bara säga upp dig! Kanske med all rätt att han sade så för jag hade under flera gånger i mitt arbetsliv bytt jobb på lite dramatiska sätt. Jag fungerar så att när jag har tänkt klart så agerar jag, ibland kan sträckan från tanke till handling vara mycket kort och ibland längre, men det är aldrig ogenomtänkt – fast de som finns i min närhet kanske tycker så.

Så nu hade jag följande att ta ställning till, hur kunde jag byta jobb utan att bara säga upp mig och samtidigt vara så trött att jag faktiskt inte visste vad jag ville göra? Då kom en vän med en jättebra idé. Du kan ju begära tjänstledig! Alltså vilken grej! Eftersom jag även satt i ledningsgruppen på reklambyrån så visste jag att det var egentligen inte vår policy att ge tjänstledigt men vad faan, vad hade jag att förlora genom att fråga.

Idén om tjänstledigheten fick jag under midsommarhelgen och måndagen efter så sa jag till min chef att vi behövde prata. Det var inget nytt för honom att jag inte mådde bra. Under våren hade jag pratat med honom flertalet gånger att sättet vi jobbade på inte fungerade längre.

Jag vill ha tjänstledigt sa jag rakt ut. Min chef tittade på mig och sa ”om jag inte ger dig det så kommer du väl säga upp dig eller hur”, han kände mig! Så sedan frågade han mig ”hur länge”. Jaha det var ju den lilla detaljen – det hade jag inte ens tänkt på innan mötet men i sittande möte sträcker jag på mig i stolen och säger ”Ett år ungefär”. Och ett år kände jag då verkligen behövdes. Vi bestämde att börja leta efter en ersättare efter sommaren och att jag skulle jobba till den sista oktober.

Jag kan säga att det var en underbar nästan euforisk känsla jag hade när jag gick hem den dagen. Det första jag skulle göra var då att berätta för min sambo att jag hade hittat en lösning och fått ok på den. Jag kunde för tillfället sluta jobba men ändå ha mitt jobb kvar. Vet inte om han blev lika euforisk som jag men jag kände att jag hade inget val, jag behövde en förändring.

Den sommaren tog vår dotter studenten och flyttade till Göteborg och jag fyllde 40 år.

Den 30 oktober var min sista arbetsdag innan tjänstledigheten. Som present gav jag mig själv en ny sy- och brodérmaskin och på vägen hem åkte jag förbi symaskinsbutiken och hämtade den.

Helena

Gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se

Våga äga ditt liv

Vilken roll spelar uppväxten, de normer och outtalade riktlinjer som finns? Livet består av förändringar och möten, ju fler möten du får desto mer insikter kommer till dig, om du är mottaglig vill säga.

Helena, som jag heter, är en positiv, stolt, nyfiken, engagerad, envis, mångfaldsälskare som nu blir 51 år. Under de år jag levt har jag, precis som andra, genomgått olika perioder. Livet rullade på och jag gjorde sådant som ”förväntades” av mig, och jag gillade mitt liv. Men jag har alltid haft en känsla att inte riktigt passa in; passa in i familjen, passa in i ”svensson-livet”.

Foto: Helena Andersson

Jag tyckte mer om att t ex diskutera filosofiska saker istället för hur man blir kvitt maskrosorna i gräsmattan. Men tänkte jag, det kommer växa bort, även jag kommer passa in. Och på allvar trodde jag det!

Vid den tiden var jag 38 år, jobbade som projektledare på en reklambyrå och en dag uppmärksammade jag en sak med mig själv. Varje gång jag skulle gå och hämta något eller gå till bilen eller liknande korta sträckor så var det alltid ett litet danssteg inblandat. Det var droppen, jag kunde inte ens bete mig ”vuxet” när jag gick! Resultatet blev att jag bokade tid hos en samtalsterapeut! Kom dit och beskrev mitt ärende att jag har problem med att bete mig som en vuxen person och vara nöjd, jag har ett bra jobb, fint hus, sambo och dotter. Varför gör jag så här och varför känner jag inte att jag passar in. Efter att ha lyssnat på mig några gånger så säger hon som den enklaste saken i världen. ”Men Helena, det är ju din personlighet”

Snacka om en käftsmäll men ändå så rätt! Jaha, nu var det bara att gå hem och börja lyssna på min egen magkänsla och acceptera att det du känner är med största sannolikhet helt rätt för dig.

Den här bloggen handlar om att ”Våga äga ditt liv”, hur jag gick tillväga att tillåta min personlighet växa fram och acceptera den. Hur det har påverkat mina beslut (både i arbets- och privatlivet), funderingar kring sociala normer och beteenden, vad vår uppväxt och relationer genom livet kan bidra till att skapa ett eget rikt liv. Och vilka saker vi måste förhålla oss till så att saker vi inte kan påverka tar vår energi. Allt utgår ifrån mina egna erfarenheter och funderingar. Och jag kan tillägga att jag inte är klar än! För vem vill dö nyfiken?

Helena

gör mer saker som gör dig glad

helena@artinaction.se

Helena 5.0 – brevet till mig själv

Jag fungerar så att jag tänker, funderar och provar olika förhållningssätt innan ett beslut tas. Många gånger så har jag fått höra att jag är impulsiv och oförsiktigt men majoriteten av mina stora beslut har växt fram i mitt huvud innan handling. När jag är nästan klar så skriver jag ner dem och sista steget är att läsa det högt. Så fort som orden uttalas högt så finns det ingen återvändo! Då är jag klar! Jag kan dock erkänna att ibland så är steget mellan tanke och handling en kort period men då är det för att det känns helt rätt att göra så.

15 juni 2019 skrev jag följande brev till mig själv, jag hade då under 8 månader försökt hitta olika vägar till att kunna ha min butik kvar. Jag är envis och har svårt att avsluta något om man inte försökt tillräckligt. Nu hade jag gjort det!

Jag vill inte bli en bitter tant utan jag vill leva och för att kunna göra det så såg jag ingen annan utväg än avveckling. Jag skrev brevet en lördag på jobbet, då det var glest mellan kunderna, efter stängning gick jag runt i butiken. Jag var så stolt över vad jag hade åstadkommit men nu var avvecklingen enda utvägen. Med facit i hand och mitt fokus på kurser så gjorde jag det i helt rätt tid.

Brevet i sin helhet som också hade samma rubrik som detta inlägg

Ibland är man så där velig eller till och med larvigt rädd att ta ett beslut.

Vad är man då rädd för? Kunderna, personalen, släkten, vännerna …. ja vad
är det som gnager för att man ibland inte vågar ta ett beslut. Vissa beslut
måste växa fram och när de är klara så kan man inte förstå hur det skulle ta
så lång tid för det blir en frihetskänsla som är underbar.

Vi skulle kunna jämföra det med känslan av att gå i ett för små fina högklackade skor. De är så fina men skaver så fruktansvärt – men omgivningen ser en bra bild över situationen – dvs den bild som du vill förmedla. För innan ett beslut är taget så är det din hemlighet, du måste ruva på den ett tag, ta fram den och analysera, prata med den, ligga på golvet och titta upp i taket och känna i magen att allt känns som på ditt sätt. Inte någon annans sätt utan bara DITT. Det är ju du som varje dag lever i din vardag, det är du som avgör vem som ska få se vad.

När då insikten har kommit att skorna är för trånga ja då sjunker axlarna ner och du andas helt plötsligt med magen. Du sträcker på dig och känner – fasen det är ju jag som bestämmer. Denna sköna känsla, denna befrielse som även innefattar fortsatta beslut men när ”huvudriktningen” är utstakad … ja då går allt lättare. Helt plötsligt så öppnas andra möjligheter, du sitter inte fast i dina gamla tankar, huvudet snurrar av idéer hur du ska kunna förverkliga ditt nya fokus.

Många kommer opponera sig mot ditt beslut men stå rak i ryggen, barfota och le! Det är ju du som bestämmer över ditt liv. Du har ingen skyldighet att bedriva något som bara gynnar andra. Energi är tvåvägs och när den börja sina i ena änden då är det dags att hoppa upp på taket och se sig om var energin finns.

Du kanske inte vet det just nu men tillåt dig att bara vara så kommer du hitta det. Jag är övertygad om det!!

Så stå på tågtaket, känn vinden rufsa ditt hår och skratta högt, tänk på alla underbara människor du har runtomkring dig, se ditt liv från helikoptervyn, du har all möjlighet att skapa ett AMAZING liv!!

Kommentar
Butiken stängde den sista september, webbshoparna var igång ca 2 månader till, den sista mars 2020 lämnade jag nyckarna till butiken och i onsdags förra veckan blev deklarationerna klara som visar att jag har klarat mig genom denna period utan att få någon ekonomisk smäll. Så krasst så tog det 1 år och 1 månad från start till slut. Nu kan jag ta ett steg tillbaka, samla energi för att kunna ta sats mot nya saker.

Broderade Norrköpingsmotiv

I början av året började jag att skapa broderier med motiv som har anknytning till Norrköping. Jag har fotat de flesta bilderna själv och gjort stygnsättningen i Premier+2. Innan brodering har jag skapat olika typer av bakgrunder för att motiven inte ska kännas så ”platta”. Tavlorna är ca 20 x 20 cm som ska monteras tillsammans på ett lackat armeringsjärn.

Hällristning – Ekenbergsristningen
Bakgrunden är gjord av batiktyger som är sicksackade tillsammans.

IFK Norrköping
Ett givet inslag i mina Norrköpingsmotiv, bakgrunden är en fyllnadsyta som kallas för curved cross hatch.

Pusshållplats
I Kärleksparken installerades pusshållplatsen under 2019. Kärleksduvorna finns dekorerade på en galler i parken. Jag har sicksackat ihop remsor av olika röda tyger och frihandssytt horisontella linjer som symboliserar de fina sofforna som finns i parken. Duvorna är skapade med radial fill och bokstäverna är gjorda som applikationer.

Madrasstyget
Detta har jag fotat av och stygnsatt i PhotoStitch, har sedan gjort de olika formerna i Modify och slutligen gjort stjälkar i Sketchmodulen, bladen är hämtade från en blomma som finns i SuperDesigns

Åbackarna
Under en promenad i augusti så fotade jag lite blommor och blad och efter det så stygnsatte jag två olika motiv. De gula blommorna har jag använt en fyllnadsyta som jag sedan justerat densiteten på för att få fram ett glesare utseende. Tavlan med de gröna bladen är skapad i PhotoStitch

Mittendelarna i blommorna är först frihandssydda på vattenlösligt material och sedan fastsydda,

Jag upptäckte ritplattan 🙂
Sist ut är egentligen inget unikt Norrköpingsmotiv men detta var en så rolig användning av olika funktioner och tillbehör. Blåklockan har jag stygnsatt och sedan använde jag modulen Sketch tillsammans med en ritplatta för att skapa de svarta konturerna.

Sketchbook Challenge

Inte trodde jag att en denna utmaning skulle ge mig sådan kreativ inspiration och energi som den gjort. Det började med att Jacqui och jag pratade om att vi hade svårt att få tid till att prova nya saker; när man är mitt uppe i kurser etc så går energin åt till dessa och väldigt lite finns kvar till att orka fylla på med nytt.

Sagt och gjort – under en eftermiddag skapade vi vår egna sketchbook; i Jacquis ateljé letade vi upp papper av olika slag, tyger etc och satte samman dem till varsin bok.

Utmaningen bestod sedan i att skapa en ny sida varje dag under 30 dagar (#onceadaysketchbook). Eftersom jag kommer från klädsömnadsvärlden så är min värld ganska fyrkantig och jag ville utmana mig själv med att försöka tänka ”utanför boxen”. Ni som känner mig vet ju också att min bakgrund absolut inte är målarfärg och pensel så även där låg en utmaning (även om jag har hållit på ett par år nu).

Detta var min första sida; mottot är som alltid ”Gör mer saker som gör dig glad” så detta var mitt budskap till mig själv!

Sagt och gjort – vi drog igång samma dag och de första två veckorna valde jag att göra mina sidor ganska sent på kvällen. Jag upptäckte nämligen att det var lättare att tänka utanför boxen när jag var trött. Jag tillät mig själv prova utan någon exakthet.

Efter ca 10 dagar upptäckte jag att jag började hitta en kreativ energi som jag inte haft på jättelänge och det resulterade i ett sidoprojekt med uppgifter till kommande Broderiklubb till hösten. I det sidoprojektet jobbar jag även med Mindmaps över färger, projekt, tekniker etc som ska ingå i uppgifterna.

Som alltid så är ambitionen högre än vad verkligheten klarar av men av totalt 30 dagar (ej riktigt i följd) så har jag skapat 24 sidor och de är jag stolt över. Jag har lyckats tagit mig över en inre tröskel, en tro att jag kan göra mer om jag ger mig själv lite space. Jag har provat kombinationer, material, tekniker, mönster etc och framför allt:

Jag har haft det jättekul!!

Jag har använt mina underbara maskiner (symaskiner, brodérmaskin, scanncut och dataprogram), botaniserat bland färger och medier vi har i butiken, tagit en penna och bara tillåtit mig att skissa. Provat att göra tygmosaik, blanda medier på tyg och göra broderier som även kan användas till schabloner. Jag har klipp, rivit, arrangerat och delat upp igen och gjort om.

Vissa sidor är jag mer nöjd med än andra men jag är glad och tacksam över vad denna utmaning har gett mig personligen!

Jag rekommenderar starkt alla att göra detta för sin egen del, du behöver inte lägga ut det publikt som jag och Jacqui har gjort utan bara för dig själv!

Kolla gärna vidare på instagram där vi har lagt upp våra saker

Mina sidor hittar du på artinaction_norrkoping och Jacquis på jacquiholmgren

Lek med fyllnadsytor

I detta projekt så var det fokus på att leka med alla de fina fyllnadsytor som finns i programmet Premier+2 (finns även i tidigare versioner av programmet). Slutresultatet blev en kudde.

Jag började med att rita upp mina ytor under fliken Draw, de blå strecken är avskiljare så att jag senare ska kunna använda funktionen ”QuickCreate”

Jag gick sedan till fliken QuickCreate och stygnsatte de olika delarna i min bild.

Jag har mestadels använt Motif Fills för de är roliga att experimentera med när det gäller motif 1 och motif 2. Har även ändrat vinkel på dem för att alla ska utgå från hjärtat.

Yta nr 7 är skapad av sömmen som ser ut som en cirkel. Yta nr 1 är skapad utifrån en Decorative stitch som jag har ändrad storlek på motif 2 för att skapa en oregelbundenhet.

Du kan ladda ner min edo-fil; originalfilen som du själv kan kolla vidare i och se hur jag gjort med de olika fälten. Kan bara öppnas i modulen Create.

>> Ladda ner filen

Annas akvarellskola

Del 1 Pappret

Papperet är akvarellmålarens viktigaste material, utan bra papper kan man omöjligt få ett bra resultat. Det är som med färgen, man få det man betalar för! Papperet finns som lumppapper och som cellulosa papper eller som blandat. Lumppapper, består av 100% bomull, det utvinns av bomullsavfall. Fibrerna sorteras, skärs, tvättas och bleks. Fibrerna blir långa, böjliga och mycket starka. Lumppapper är oftast lite dyrare än cellulosapapperet och bomulls fibrer håller vätska bättre än cellulosa, de brukar tåla mer nötning också för de som ristar i papperet.

Akvarell papper finns i en rad olika utförande, som ark (oftast 76 x 56 cm), som block i olika storlekar och utföranden. Förutom olika storlekar så finns även papperet i olika tyngder/tjocklek (185-640 gr/m2) men vanligast brukar vara 300 gr. Dessutom finns pappren i Traditionell vit nyans och ofta som extra vitt.

GRÄNG?
När man pratar om gräng så är alltså groparna i ytan på papperet man pratar om. Tillverkningen sker i en maskin med en filt som ger papperet den karakteristiska ytstrukturen och väljer man att pressa filten i papperet när det är varmt får man en slätare struktur, vilket kallas varmpressat ”Hot pressed” eller Satin, kallpressat kallas ”Cold pressed” och ger en medel struktur och ”Rough” grov gräng är den allra grövsta strukturen. Pappret limmas oftast med gelatin men det finns nu gelatin-fritt papper, Canson Heritage, som jag säkert får återkomma till en annan gång.

Här hittar du alla varianter av akvarellpapper som finns hos Gredelin
https://gredelin.se/papper-block/akvarell/

Blogginlägget är skrivet av Anna Hörnfeldt. Läs mer om Anna och vad hon gör på hennes hemsida och facebook-sida.